Jag vill tacka...
Tack alla som besökt mig i Madrid, för alla blommor, vin och choklad och sist men inte minst tack alla ni som önskat mig lycka till med utställningen och som av förklarliga skäl inte kunde vara här. Tack också till alla som har hjälpt mig rent praktiskt, med planering, transporter och annat smått och gott. Det är möten, samtal och tankar som dessa som berikar min tillvaro. Om jag kan göra livet lite lättare eller roligare för någon då känner jag mig rik. Tack för att Ni finns! Utställningen avslutas på fredag kväll, då blir det party...igen!
Tomater! Tomater! Tomater!
Madrids saluhallar lockar. Mercado San Antón ligger nära den lägenhet jag hyr under en vecka. Vem behöver pulled pork när utbudet av tomater, kronärtskockor och goda olivoljor finns? På inköpslistan står bland annat Raftomater, en traditionell spansk tomat från Nijarområdet, grön utanpå men med en intensiv smak...ser fram emot kvällen! 
Bra jobbat Cristian!
Upp och ner för stegen, allt för att verkställa min plan över hur målningarna ska hängas, trevligt att jobba med ungdomar!
Villkor att uppfylla
Dottern Louise skjutsar, bär och tolkar och hennes familj upplåter förråd, sovrum, vardagsrum och trädgård till konstprojektet...på ett villkor: Att jag inte stänker färg på utemöblerna, att jag gör rent i vasken efter penseltvätten och att jag inte snarkar, hostar eller släpper väder...
I sista minuten
Sista duken till uppspänning...Madrids svar på Inex konstnärsbutik i Göteborg...Camera, en gammal godbit i hjärtat av staden, de liksom Inex ställer upp och hjälper oss tidsoptimister, tack!
Konstnärlig frihet
Var inte nöjd med axeln som jag målat, tur att man får göra som man vill...det blev en nymålad scarf i skydd mot solen ...
Nya bekantskaper
Åter i Madrid, ska bara göra klart det sista inför lördagen...montera akvareller, spänna upp en duk, kontakta svenska ambassaden som vill skriva om utställningen på deras hemsida. Tänker på mina nya vänner, de jag fick på flyget hit igår, de satt bredvid mig, vi pratade och skrattade, på spanska och svenska med en skånsk brytning, de bor både i Malmö och Madrid, de undrade om vi skulle med samma plan hem och såg lite ledsna ut när de förstod att jag skulle stanna stanna här en längre tid. Så kom vår beställda förtäring, i min låda fanns goda kex, hummus och nötter, i deras kinderägg och chips, vi skålade, jag med vitt vin och de med Pepsi, han berättade att han var sju år och lillasyster fem...de frågade aldrig om min ålder...
Resande i konst
Nu sitter jag åter på Öresundståget, mot Kastrup och vidare till Madrid. Jag kan nog börja kalla mig "resande i konst"...trivs med tåget, dunkandet och vyerna utanför fönstret OCH tid att blogga! Så nu kära familj, släkt och vänner har jag gjort det ni föreslagit, skrivit och visat lite bilder. Egentligen vill jag visa mitt måleri först på utställningar men nu har jag gjort några undantag, här kommer ett till...en detalj på en målning föreställande en svepande flamencokjol, härligt att "moster" Maj-Britt såg något helt annat, precis som jag önskar! Ser fram emot många spännande möten framöver!
Första gången!
Efter mätningen av väggarna på caféet skulle vi ta metron från Puerta del Sol hem till dotter Louise med familj. Kvällssolen kastade långa skuggor över torget, det var varmt och caféets goda Riojavin gjorde mig lite rusig...då bara stod de där! Ett MC-taxigäng som bara väntade på att få erbjuda skjuts hem! Vi antog erbjudandet. En 30 min lång färd utmed Paseo de la Castellana, rundade fontäner, förbi Santiago Bernabéu-stadion och de fyra höga tornen. Jag som alltid är rädd i trafiken släppte kontrollen och bara njöt, tyckte att det var lite fräckt med gulsvart MC-jacka, tung hjälm på huvudet och händerna i stora svarta handskar runt förarens midja. Han förstod att det var första gången för mig, bad mig mycket vänligt att inte sitta som ett frimärke på hans rygg...Jag bara såg mig omkring och log...
Damen med ögonmått
Nu ska ett urval av målningar göras. Sist jag besökte Café Galdos i Madrid uppskattade jag måtten på de väggar jag får använda. Idag hade jag med mig ett måttband, ett sådant där i metall som säger swisccch när det far in i dess behållare...passade på när det var nästan tomt ändå tyckte jag mig ana att besökarna som såg mig mäta upp väggarna trodde att jag hade köpt stället och nu skulle bygga om det till...frisörsalong, kemtvätt eller databutik. Tjejen i baren visste dock och blev imponerad över att jag gissade hennes längd 173 cm utan att mäta!
Under ett tak i Madrid...
Högtryck, får stå i skuggan och signera...ett väldigt skönt moment, de småländska korna 
bekantar sig med Fernandos gröna gräs.
bekantar sig med Fernandos gröna gräs.
Ja! Si! Det höll!
Just fraktat ner 12 stora målningar till Madrid. Det 27 kg tunga paketet fick ståplats på tåget till Kastrup och checkades därefter in på Norweigans direktplan till Madrid. Sist ut på bagagebandet tornade det upp sig och det var helt! Känner en stor tacksamhet för all hjälp, goda råd, packning, bärande och skjutsande. Önskar att jag kunde bjuda ner er alla till Madrid.
